Sitter på min balkong, dricker cola o tycker synd om migsjälv.  Igår flög jag ner för minst 6 trappsteg och landade med ansiktet först i asfalten i ett försök att gå ut på gården för en drink, som var tänkt att användas som medecin mot fylleångest, besvikelse och ilska (Arg var jag mest på mig själv).

Idag har stora skrubbsår på knäna, ont i alla tår och fingrar, två fläskläppar och ett stort skrubbsår på hakan. Lägg till lite bakfylleångest, en enorm besvikelse och småsmå sprickor i mitt hjärta.

Jag blir fyllekär och dagen efter gör det fortfarande ont.



Lite irriterad är jag nog på mig själv också. Rätt så jävla asförbannad om jag ska vara helt ärlig. Jag är ibland den dummaste jag känner. Och jag har ingen aning om hur jag ska rätta till det här. Ett sms med en ursäkt skulle nog vara en början men jag har inget nummer. Fan fan fan Kajsa. Varför är du så dum?



Och sen att ringa Australien mitt i natten i ett desperat försök att få bort besvikelsen var nog inte min smartaste ide. Nu kommer jag få en vacker telefonräkning. Men Evelina du hjälpte. Jag önskar du kom hem snart.



Nu ska jag börja jobba på att rätta till saker genom att analysera sönder allt i småbitar och ringa alla mina käraste vänner för att be om råd. Jag ska börja med Martina. Hon förtjnar nog en ursäkt hon också.