Jag är kär. Hopplöst förälskad i A beautiful Mess Elsie. Hon gör dom finaste sakerna och skriver dom mysigaste inläggena. Jag vill köpa köpa köpa hennes saker, när jag bara fick lägga till mina absoluta favoritsaker som jag typ skulle dö utan blev det 85$ plus frakt. Heh. (Se mina länkar)

Jag älskar henne för att hon inspirerar mig så stört mycket och jag har inte målat, skrivit, tänkt och pysslat någonsin.

Sitter i min inte tillräckligt ihop plockade lägenhet och känner mig lite dyster. Jag har älskat den här lägenheten sen jag fick den. Så många många minnen. Och nu ska jag lämna den.

Annars mår jag skit. Ångest för att jag inte pluggar, ångets för att jag spenderar för mycket pengar, ångest för att jag inte är ute i solen, ångest för att jag sover för länge, ångest över dom där känslorna jag inte förstår mig på, ångest för att det inte är lättare, ångest för att allt blev så fel fel fel och det verkar inte som att det går att rätta till. Jag försöker försöker försöker men det blir bara mer fel fel fel.

Yes, I may be embarrassing myself,
but I'm just going to say it.

  
                  
I like you!

I Örebro firade vi Valborg under två dagar, en liten minifestival kallad Tillsammans.
Jag och Malin började onsdagen perfekt med ett besök på systemet där vi träffade fröken E och hade en trevlig partstund, sen bar det av mot Univesitetet med nyfärgat hår och i partymood. Där mötte vi upp lillasyster, pumpkin och alla dom andra. Efter några timmar i solen bar det av till Frimis, där festivalen hölls.



Väl inne på Frimis, ja, fin kväll. Band, fylla, pussar, dansa, fin kväll.

Torsdag, Valborg. Vaknade, inte lite glad som dagen innan pga av en liten bakfylla. Den gick dock över när jag minndes att kära Martina skulle komma o parta med oss senare under kvällen. Tillsammans med en flaska Tequila drog jag, Malin och Martina till Univesitetet för att möta upp samma glada gäng som dagen innan.
Vi kom till Frimis vid sent, fick stå 1½ timma i kö (BU!), för att komma in till misären. Inte nog med den besvikelse jag fick när jag kom in, så föll jag ner för trappan och skrapade sönder migsjälv lite här och där.

Jag är mycket besviken på kvällen och sjukt arg på mig själv, som framgått av tidigare inlägg.
Såren i ansiktet börjar läka men knäna svider som fan fortfarande, de psykiska menen jagar mig fortfarande men de börjar sakta bli vänligare.


Nu ska Malin och jag söka jobb och bostad i Stockholm.
Efter sommaren kommer vi vara hela igen.

Idag är en sämst dag. Magont med illamående och inget lust med nåt alls ångest. Jag googlade efter något och då dök något annat upp och då fick jag hjärtklappning och jag blir mest arg på mig själv. Jag önskar bara jag visste hur jag ska bete mig frånochmed nu. Jag önskar bara jag visste vad jag ville frånochmed nu.

Idag kom jag in på sommarkurser på 100% så min sommar är räddad. Jag kan flytta till Stockholm. Det blir bra, det blir Malin och Jag, sommar i Stockholm, Cajsa och Hanna, vin och second hand butiker och Pride och nytt folk och nya möjligheter.




I will never love a  man, cause love and pain go hand in hand and I can't do it. Again.

Kväll. Jag sitter här och ska snart börja plugga.
Mina knän svider, och skrubbsåret på hakan och överläpper ser ut som jag ätit spagetti med köttfärssås utan att tvätta mig. Malin är här men jag känner mig ensam, mitt hjärta värker lite. Så dum jag känner mig. Letar texter som passar på mitt humör, insåg att min käraste Kate Nash har en bit i Pumpkin Soup som säger allt som behöver sägas.


So I went to that party
Everyone, they were kind of arty
And I was, wearing this dress, 'cos i wanted to impress
But I wasn't sure if i looked my best
'Cos I was so nervous but I carried on regardless
Struttin' through each room trying to find you.
And then I saw you kissing that girl.



Imorron
Second Hand butiker, Cajsa, Malin, Stockholm, vin i solen öl på krogen, värme och inget mera av den ledsna Kajsa. Dumt egentligen. Egentligen så är det rätt tönigt.

Sitter på min balkong, dricker cola o tycker synd om migsjälv.  Igår flög jag ner för minst 6 trappsteg och landade med ansiktet först i asfalten i ett försök att gå ut på gården för en drink, som var tänkt att användas som medecin mot fylleångest, besvikelse och ilska (Arg var jag mest på mig själv).

Idag har stora skrubbsår på knäna, ont i alla tår och fingrar, två fläskläppar och ett stort skrubbsår på hakan. Lägg till lite bakfylleångest, en enorm besvikelse och småsmå sprickor i mitt hjärta.

Jag blir fyllekär och dagen efter gör det fortfarande ont.



Lite irriterad är jag nog på mig själv också. Rätt så jävla asförbannad om jag ska vara helt ärlig. Jag är ibland den dummaste jag känner. Och jag har ingen aning om hur jag ska rätta till det här. Ett sms med en ursäkt skulle nog vara en början men jag har inget nummer. Fan fan fan Kajsa. Varför är du så dum?



Och sen att ringa Australien mitt i natten i ett desperat försök att få bort besvikelsen var nog inte min smartaste ide. Nu kommer jag få en vacker telefonräkning. Men Evelina du hjälpte. Jag önskar du kom hem snart.



Nu ska jag börja jobba på att rätta till saker genom att analysera sönder allt i småbitar och ringa alla mina käraste vänner för att be om råd. Jag ska börja med Martina. Hon förtjnar nog en ursäkt hon också.