Fredagskväll för en vecka och 3 dagar sen. Jag ringer och hon svarar inte. Jag dör dör dör dör. Det hinner gå säkert en hel minut och jag dör. Hon ringer upp. Vi pratar och pratar så som vi alltid pratat, fan hon saknar mig så jävla mycket och jag berättar allt allt allt för henne, jag berättar att jag gråtit, jag berättar att jag färgat håret och möblerat om, jag berättar att jag vill förändra hela världen för att inget ska påminna om dig och hon saknar mig så jävla mycket och jag önskar att hon hade vågat och hon önskar att hon hade vågat och så är vi tysta. Jag hatar henne så mycket att hon säkert känner det, jag hatar henne för att hon är feg och dum och jag hatar henne för att hon berättar att hon också hatar det. Sen hatar jag ännu mer när hon säger att hon mår så jävla bra och hon låter inte ens lite ledsen över att hon inte vågar.

Jag hatar att jag är glad att jag ringde.